Förkylningstider

Som ni kanske minns så testade jag tidigare i höstas Nypon som smaksättning. Den gången blev det dock lite för mycket av det goda. Smaken blev för stark och konsistensen blev sträv och nästan lite stickig. Men skam den som ger sig! Ett nytt försök där jag först blandade upp nyponpulvret med sockerlag så att det mer blev som nyponsoppa i konsistens och smak, fick stå och dra några timmar i kylen och SEDAN ner i glassbasen. Restultatet blev mycket bättre och för att ytterligare sätta lite knorr på det hela så slängde jag i en bunt små mandelbiskvier mot slutet av frysningen. Inte så dumt, inte så dumt alls!

Nu i dessa förkylningstider gäller det att hitta alla vägar till att få i sig C-vitaminer, så varför då inte förena nytta med nöje. Ja, ja, ja jag vet, bara ytterligare en ursäkt för att få stoppa i sig härlig glass, men en väldigt giltlig sådan enligt min mening!

En sommarfläkt i vinterkylan

Minnen kan vara starkt förknippade med smaker och när jag nu smakar av min Hallongelato så lyser mitt inre upp av minnen från sommaren när man plockade solmogna hallon och bara stoppade rätt i munnen.

Den här hallongelaton gjorde jag efter principen som Massimo i Malmö förordade, dvs som en sorbè fast där vattnet är utbytt mot mjölk. Till skillnad mot Mango-Passion så blev den här MYCKET bättre i konsistensen så nu är jag inte helt lika säker på att detta INTE skulle vara en väg att gå. Något stark i smaken så man skulle kunna tona ner den lite kanske. Tillsammans med chokladgelato som balanserar upp, är den dock helt sagolik!

Mexikansk dröm…

Undrade ni vad som blev av den där Cajetan jag gjorde för ett tag sen? Jo, NU har det blivit glass av den! Inte alltihop förstås men en del.

Var den nu så gudomlig som jag hört då? Här kommer ett rungande – JAAAAAAA! Kolasmaken blir något alldeles speciell, mild men smakrik på samma gång liksom. Silkeslen mot tunga och gom så är den helt i klass som Baileys gelaton jag gjorde.

Testade även Dulche de leche från Haägen Dazs, för att ha något att jämföra med. Vi kan konstatera att jag nog var lite snål med min. Bassmaken är bra men en härlig rippel av cajetan hade varit pricken över i-et. Jag var lite rädd att för mycket skulle göra den svår att frysa in men rippling funkar ju. Så nu är jag ”tvungen” att göra om den en gång till…och vi blir ”tvungna” att provsmaka den med. Ha-ha-ha, det är härligt att vara glassprovare!

Exotisk explosion

När kylan nu biter sig fast i kinderna så tyckte jag att en mer exotisk smak, som för tankarna till varmare breddgrader, var på sin plats.

Det blev en Mango-Passion gelato! Smaken liksom exploderar i munhålan i en härlig symfoni av syra och sötma. Friskt är ordet! Kanske är jag lite mesig men jag tyckte nog att det blev lite väl mycket av det goda så till nästa gång blir det en mildare smaksättning. Speciellt passionsfrukt har en förmåga att gärna ta överhanden så trots att jag hade 2/3 mango och 1/3 passionsfrukt så kan man minska passionen något till eftersom mangon är så mild i smaken. Den totala sockerhalten inklusive fruktosen i frukten låg på ca 28%. Däremot är inte laktosen i mjölken medräknad.  

Den här gången testade jag att göra så som Massimo i Malmö tipsade om, dvs utgå från ett sorbérecept och bara byta ut vattnet mot mjölk. Han är av den meningen att absolut inte använda gul bas (glassbas med äggula i) till frukt- eller bärsmakerna. Själv är jag nu efter min egen test tveksam till om hans väg är den rätta för mig. Det känns lite som om det blir en sherbé av det hela, alltså varken sorbé, glass eller gelato. Så jag vill nog trots allt använda min vanliga glassbas om jag nu inte ska göra ren sorbé helt enkelt. Men oj vad jag skulle vilja köra ner min smet i en sådan där stor proffsmaskin för att se vad resultatet blir! Det bara MÅSTE bli helt fantastisk!

En liten bit kvar, sedan är jag förhoppningsvis där, vid min proffsmaskin i full produktion! Bara några viktiga pusselbitar till som ska falla på plats, men det kommer mina vänner….det kommer!

Vad är Super Premium glass?

Vad är Super Premium glass egentligen? Superpremium är ett luddigt begrepp, men är den glass som kunden, i undersökningar, upplever håller högst kvalité.

Super Premium glassen står dock bara för runt 5 procent av den totala glassförsäljningen. De mer kända som ingår i detta segment är bl a Häagen-Dazs, Ben & Jerry, Mövenpick och Lejonet & Björnen. Bland de mindre är sådana som t ex Pipersglace, Gute glass, Österhagen glass, Berte Glass, Mormor Magdas, Järna glass och en hel massa andra mindre lokala.

Trots att alla dessa finns inom samma segment skiljer de sig åt kvalitetsmässigt beroende på innehållet och mängden luft som vispas/pumpas in, s.k overrun. För det är ju glass vi vill betala för och inte luft, eller hur? En viss mängd luft krävs ju förstås för att det överhuvudtaget ska bli glass, men då räcker det med 20-30% som i gelato och inte 50-60% som i den industriella glassen. Även priserna skiljer sig åt förstås. När det kommer till priser så vore det mer rättvist att mäta priset på glass i kr/kg istället för kr/liter just p g a overrun. Det är inte heller självklart att ingredienserna är helt igenom äkta, ekologiska eller närproducerade men de som HAR dessa kriterier tillhör alla Super Premium segmentet.

Här i Sverige hävdas ofta att ÄKTA glass, som då även är Super Premium, är glass på grädde, socker och ägg. Men det är så som vi här i Sverige är vana vid att riktig glass ska göras och det är inte det enda sättet. Gelaton t ex görs ju på mjölkbas eller eventuellt med en mindre mängd grädde i också. Dock kan nog de allra flesta som smakat den hålla med om att den helt klart räknas som en Super Premium glass. Trots detta så finns det även massor av Gelato som inte alls görs från grunden med äkta råvaror utan istället på pulvermixer ihop med färsk mjölk eller gräddmjölk. Så som sagt så kan det variera otroligt mellan alla de glassar som räknas som Super Premium. Det är alltså inte innehållet som avgör utan hur vi konsumenter upplever den!

Vad är vi då beredda att betala för den lyxigare glassen? I den pyttelilla marknadsundersökning som Gettergod Gelato hållt på Facebook-sidan ställde vi just den frågan, vad man egentligen är villig att betala för en Super Premium glass på äkta råvaror och utan tillsatser. För det är ju så att en sådan glass har mycket högre tillverkningskostnader när man väljer bort en massa substitut och istället använder just äkta råvaror, kanske dessutom ekologiska sådana.

Häagen-Dazs kostar ca 100 kr/liter, Ben & Jerry i runda slängar 120 kr/liter, Mormor Magdas 110 kr/liter och Råda Gelati 150 kr/liter. Hos den lilla Gelato-baren Pinkbär i Göteborg är man så innovativ att man faktiskt VÄGER glassen och har ett kilopris på 250 pix. I vår superlilla undersökning var man villig att betala mellan 100-140 kr/liter.

Nej, jag har ännu inte bestämt priset på Gettergod Gelato, men nog kommer det att ligga närmare 140 än 100 i literpris i alla fall. Äkta råvaror kostar helt enkelt mer!

Isande Punch värmer i vintermörkret

I vanliga fall brukar man prata om den värmande punchen under vintertid men nu vill vi göra ett slag för den isande Punchen istället! För att ytterligare göra det lite mer juligt och spännande så använde vi oss av Punchmarinerade russin.

Punchparfait är ju en riktig gammal klassiker som vi ofta serverade på Sheraton då det begav sig. Ljuvligare kunde man inte tänka sig och det blev MÅNGA provsmakningar av smeten innan den kördes in i frysen. Därför var det extra utmanande att nu pröva detta i min så väldigt mycket magrare getmjölkglass.

Jag tillsatte bara de marinerade russinen rätt ner i glassmaskinen när glassen var lite mer än halvfrusen. Är den för lös är det risk för att de tunga bären bara lägger sig i botten utan att blandas med övrig massa. Glassbasen var en vanlig vaniljbas.

Hur det smakade? Ja, jag kan väl säga som såhär, att Timo blev som galen efter första skeden och slevade glatt i sig med ett ständigt ”mmmmmm…”-läte. En väldigt lyckad smak alltså och fungerade alldeles utmärkt i min magra gelato, silkeslent smältande på tungan. Vill man kan man säkert hälla lite varm punch över, eller varför inte göra den där Cajetan smaksatt med punch och hälla den varm över? Jag tycker det är extra gott med kontrasten av den mjuka punchsmaken i glassen som förstärks i små smakexplosioner i munnen när du biter i ett punchstinnt russin. Självklart kan man även utesluta russinen i själva glassen och då bara ha punch i och istället garnera de marinerade russinen ovanpå, så där som på äkta Italienskt manér. Detta är alltså helt klart en ”vuxenglass”!

Gettergod Gelato tour a Malmö – Etapp 2

Direkt efter ALRp var det gasen i botten till nästa lilla event – Valmar Gelato Academy, som anordnade Våffel-och Crepe-seminarium samma dag.

Det doftade ljuuuuvligt av nygräddade våfflor när vi steg in genom dörren. Så trots en massa gelatoprovsmakning och en rejäl landgång till lunch började snålvattnet rinna till.

Vi hann knappt innanför dörrarna innan vi blev ”haffade” av den trevlige Mats Petrovic, en av företrädarna för Valmar i Sverige. Han sa att han sett fram emot vårt besök och var även han en läsare av min blogg. Andra stora överraskningen för dagen alltså. Vem kunde trott det!

Där i entren fanns det stora härliga montrar med allt vad man kan drömma om när det kommer till Gelato. Silikonformar för massor av olika slags tårtor, bakelser och pinnglass, ollika storlekar för skopor mm. Min hamstergen i mig skrek ”VILL HAAAAAAAA!” Jag kände mig som ett barn i en godisbutik. Fast den här gången nöjde jag mig med härlig boschyrlitteratur över utbudet att dreggla över så att jag, liksom min dotter med BR-katalogen, kan kryssa för alla roliga saker som jag önskar mig av Tomten.

En fantastisk fransyska fanns på plats som visste ALLT om hur man gör crepe till business och hur man införlivar den med glass. Likaså hur man enkelt och smidigt kan göra egna glassrån och korgar i olika former. Just det där med egna rånkorgar är något som jag faktiskt tänkt på att ha i min gelateria. Bara doften av de nygräddade rånen är ju som en magnet på alla som går förbi, vare sig man nu tänkt sig att köpa glass eller inte.

Något annat som jag inspirerade mig att tänka i nya banor var det där med hur man kan välja tillbehör till sin glass. Vi är ju vana vid att vi får betala några kronor extra om vi vill ha sås, strössel eller nötter på vår glass. Det kan vara lite stressande tycker jag, när kön ringlar lång bakom ryggen och så ska man stå där och välja på det med! Som om det inte var nog med att man har svårt att välja bland alla underbara glass-smaker. Varför då inte ha tillbehörs-öar i sin Gelateria, ungefär som man har vinäger, olivolja, ketchup, kryddor mm i ett ställ på varje bord på en restaurang? Fast med istället såser, strössel, nötter och annat kul man kan hitta på. Inspirationen kom från en restaurang som vi passerat kvällen innan, som hade som en liten örtträdgård på varje bord. Så förbaskat läckert!

Innan vi klev på tåget hade vi en anhalt kvar – ett besök i en nedlagd Gelateria där vi stämt möte med ägaren för diskussion om den utrustning han har till salu. Vi träffade en oerhört trevlig dansk full av entusiasm trots att han lagt ner sin rörelse. Lite orolig blir man ju, att ens idé kanske inte är så lysande trots allt, men denne dansk kunde lugna oss med att hans glass hade sålt långt över förväntan. Dessvärre hade han och hans kompanjons familjesituationer förändrats så att de inte kunde driva Gelaterian längre. Vi fick rusa vidare för att hinna med tåget men jag fick lite nyttiga tips och idéer med mig. Om det blir affär återstår att se. Hans utrustning är helt klart MYCKET intressant för mig men först måste jag ju hitta finansiering och hittar han en köpare innan dess så får jag stå tillbaka.

Sammantaget var detta en SUPERBRA dag med massor av kunskap, idéer, trevliga möten, god gelato och intressanta överraskningar!

Gettergod Gelato tour a Malmö – Etapp 1

Vår heldag i Sveriges tredje stad var minst sagt intensiv, inspirerande, peppande, informativ, glädjande, och inte minst överraskande! 

Tåget ner gick redan på tisdag eftermiddag och efter en trevlig kväll i Malmö kröp vi till kojs med en stor portion förväntan inför onsdagens race. På morgonen var det bara att packa ihop oss och ladda för dagen. Det är något väldigt speciellt med att gå ner till en hotellfrukost, en känsla av lyx och dekadens att bara välja och vraka i utbudet, smaka lite här och lite där och sedan bara gå ifrån bordet och låta någon annan duka bort.

Med hjälp av hyrbil och GPS tog vi oss snabbt ut till dagens första anhalt – ALRp, för ett närmare 7 timmar långt Gelato-seminarium. När vi anlände väntade kaffe med våffla under trevligt mingel med övriga deltagare innan vår värd, den italienska gelatomästaren Massimo Vasini från MEC3, skulle guida oss igenom gelatons mysterium.

Här kom första överraskningen då en storleende och entusiastisk man kom fram och ville hälsa. Det visade sig att Renato är en av mina bloggläsare och en lika stor gelato-nörd som jag själv. Snacka om att jag blev överrumplad….och oerhört smickrad förstås! Gissa om vi hade mycket att prata om! Båda bubblade ikapp om vårt respektive experimenterande för att skapa den perfekta gelaton. Liksom jag själv har Renato tagit hjälp av den paranta Donata från Gelato University, men då i bokform istället för videokurser. Många tips och trix utbyttes även. Min entusiastiske läsare planerar att införa gelato på menyn hos familjens kafe men har inte riktigt fått frugan med på idén än. Dessvärre var han blygsam och ville inte vara med på bild. Man får en rejäl energiboost när man träffar sin like, någon som är lika passionerad för sin sak som en själv.

Sedan följde ett lärorikt föredrag i klass med någon av mina videokurser, med den stora skillnaden att här kunde vi ställa frågor och få mycket detaljerade svar. OJ så mycket vi lärde oss och många av de där frågetecknen jag gått och burit på rätades ut! T ex hur förhållandet mellan de olika sockersorterna (strösocker, dextros och glykos) ska se ut, hur mycket socker som krävs och vad som blir för mycket. Exakt vilka egenskaper de olika sockersorterna har och hur det påverkar gelaton. Det var PRECIS det här jag sökt! Nästan ännu nyttigare var all kunskap vi fick i hur man ska tänka när det kommer till bär- och fruktgelato.

Detta förändrar mina utvecklade recept totalt, så det är bara att skriva om. Likaså fick vi veta en hel del om skillnaderna mellan färsk frukt, pastor och frysta puréer. Massimo Vasini är med sina 30år som gelatomästare hos MEC3 både fascinerande och inspirerande att lyssna på. Så mycket kunskap att inga frågor var omöjliga att svara på. Dessutom all denna fantastiska gelato som producerades under dagen efter att all teori var avklarad. Det finns bara ett ord för det – WOW!

Mätta på både kunskap och gelato ilade vi vidare till nästa anhalt – Valmar Gelato Academy, det första av sitt slag i Sverige, för att prata utrustning och ta en kik på Våffelseminariet som pågått där under dagen.

Får det lov att vara en Dunderglögg?

Det där med Dunderglögg är något det pratas om en del här i Göteborg just nu då det är hög tid att sätta den för att få sig en slurk till Jul. Har du tänkt att värma på den redan till Lucia är du nog tyvärr alldeles för sent ute. Minst tre veckor, helst sex, behöver den ha på sig för att bli klar.
Jag satte min redan
i mitten av oktober så det blir en låååång lagring. I år frångick jag dessutom det ordinarie receptet genom att tillsätta lite lime, pomerans och apelsin. Vi får se om det ger någon märkbar skillnad eftersom jag nog var lite feg. Det är ju så roligt att göra sin egen glögg, och då gärna experimentera lite med smaker.

Dessutom blir det en jättefin julklapp till svärmor t ex. Tappa upp i flaska och dekorera den med glitter, fejksnö osv och slå in den med cellofanplast! Man blir som barn på nytt när man får ge bort något som man gjort helt själv, som alla de där julpysselsakerna man drog med hem från dagis och skolan en gång i tiden.

Nåväl, när det nu skulle tillredas Glögg-glass så var alltså glöggen långt ifrån klar. Då var det tur att vi sparat en flaska sedan förra julen som nu fått stå och gotta till sig ett helt år för att få förmånen att bli smaksättare i Gettergod Gelato. Att bara hälla den rätt i smeten tyckte jag kändes tråkigt, det är ju inte så vi brukar dricka glögg, eller hur? Självklart måste det vara russin och hackad mandel i också. Så sedan ett par veckor har russin och mandel legat i Dunderglöggmarinad.

Glassbasen var vanilj där jag hällde glöggkompotten rätt ner i glassmaskinen när glassen var lite mer än halvfrusen. Det blev riktigt gott med tuggmotståndet och även Timo, som annars är rätt petig med det där att ha ”tuggiga” saker i glassen som t ex frön eller nötter, tyckte det var helt rätt denna gång!

Förutom att den står sig alldeles bra på egen hand kan jag även tänka mig att ha den till mjuk pepparkaka, gärna lite värmd sådan.

Den falska bananen

Vi människor kan under vissa förhållanden vara otroligt uppfinningsrika. När det kommer till livsmedel så är väl krigstider ett sådant förhållande då vi tänjer våra gränser för att på något sätt kunna bibehålla sådant vi är vana vid, vid en slags vardag trots att världen för övrigt är i kaos.

Det jag talar om är s.k surrogatlivsmedel, som har används i krigstider men även vid oår och olika former av handelsblockader. Jag menar alltså inte sådant som ersätter något äkta på ”konstgjord” väg, som t ex crabfish som används som krabba men som egentligen är vitfisk smaksatt med krabb- och/eller räkaromer utan om råvaror som på något sätt får ersätta den riktiga ensamt eller som tillsammans med en speciell krydda smakmässigt påminner om originalet. Exempel på detta är surrogatkaffe gjort på spannmål, eller rostad rot av maskros eller i värsta fall torv. Ett annat är s.k barkbröd där mjölet ersattes av en blandning av barkmjöl av tall, men även av björk, alm, lind.

Hur hänger det här ihop med glass då? Jo, en spännande smak att utvärdera hos Gettergod Gelato är ”Falsk banan”. Under andra världskriget, då det var det omöjligt att få tag i bananer i bl a Storbrittannien, gjorde man nämligen falska bananer av palsternacka. Förutom sin sötaktiga kryddighet har de samma gulvita färg. Speciellt tillsammans med lite malen kryddnejlika och en skvätt rom så ska det vara anmärkningsvärt likt banan i smaken. Så därför var det ett MÅSTE testa detta i min glass. Om du tycker det låter konstigt så ska vi inte glömma att palsternackan en gång var lika populär som kakingrediens som moroten är nu idag.

Resultatet blev rätt bra måste jag säga, för visst påminner smaken om banan trots att jag provade mig fram lite på måfå med kryddnejlikan och romen tillsammans med lite sockerlag. Det mest påtagliga är väl att palsternackan har en rätt så kryddig efterton men denna glass tillsammans med något friskt syrligt som t ex apelsin- eller passionsglass kan nog bli en riktig hit. Den snövita lite kryddiga palsternackan bredvid en klargul passion.