Får det lov att vara en Dunderglögg?

Det där med Dunderglögg är något det pratas om en del här i Göteborg just nu då det är hög tid att sätta den för att få sig en slurk till Jul. Har du tänkt att värma på den redan till Lucia är du nog tyvärr alldeles för sent ute. Minst tre veckor, helst sex, behöver den ha på sig för att bli klar.
Jag satte min redan
i mitten av oktober så det blir en låååång lagring. I år frångick jag dessutom det ordinarie receptet genom att tillsätta lite lime, pomerans och apelsin. Vi får se om det ger någon märkbar skillnad eftersom jag nog var lite feg. Det är ju så roligt att göra sin egen glögg, och då gärna experimentera lite med smaker.

Dessutom blir det en jättefin julklapp till svärmor t ex. Tappa upp i flaska och dekorera den med glitter, fejksnö osv och slå in den med cellofanplast! Man blir som barn på nytt när man får ge bort något som man gjort helt själv, som alla de där julpysselsakerna man drog med hem från dagis och skolan en gång i tiden.

Nåväl, när det nu skulle tillredas Glögg-glass så var alltså glöggen långt ifrån klar. Då var det tur att vi sparat en flaska sedan förra julen som nu fått stå och gotta till sig ett helt år för att få förmånen att bli smaksättare i Gettergod Gelato. Att bara hälla den rätt i smeten tyckte jag kändes tråkigt, det är ju inte så vi brukar dricka glögg, eller hur? Självklart måste det vara russin och hackad mandel i också. Så sedan ett par veckor har russin och mandel legat i Dunderglöggmarinad.

Glassbasen var vanilj där jag hällde glöggkompotten rätt ner i glassmaskinen när glassen var lite mer än halvfrusen. Det blev riktigt gott med tuggmotståndet och även Timo, som annars är rätt petig med det där att ha ”tuggiga” saker i glassen som t ex frön eller nötter, tyckte det var helt rätt denna gång!

Förutom att den står sig alldeles bra på egen hand kan jag även tänka mig att ha den till mjuk pepparkaka, gärna lite värmd sådan.

Kommentera