Friterad Cajetaglass med hallonsås

På Nyår slog vi på stort och testade äntligen den där spännande friterade glassen jag hört om. Fast då såklart med min getmjölkglass.

Jag ska helt ärligt erkänna att jag aldrig hört talas om den här lite exklusiva desserten, trots min konditorsbakgrund, förrän jag läste om den hos Glassriket och där såg youtube-klippet. Direkt kände jag att det där måste jag testa!

Jag tänkte att min Cajetaglass nog skulle passa perfekt. Så jag förberedde några kulor glass som fick ligga någon timme för att frysa till ordentligt. SONY DSC

Därefter rullade jag dom i smulor av kolakakor, rullade dom i ägg och åter igen i kaksmulor för att sedan snabbt in i frysen igen en stund för att frysa till. Tyckte inte att jag fick dom tillräckligt heltäckta så jag gjorde om proceduren ytterligare en gång, dvs dubbelpanering. Sedan fick som frysa in ordentligt medan resten av nyårsmiddagen förbereddes. SONY DSC

Som ni kan se på bilden så blev det rejäla kulor med paneringen på. Jag var lite rädd att vanlig frityrolja skulle ge smak så jag använde mig av kokosfett istället. Däremot hade jag svårt att komma upp i rätt temperatur – 220°C. Eftersom bollarna bara ska friteras ca 10-15 sekunder är det viktigt att temperaturen inte är för låg eftersom dom då måste ligga i längre för att få färg och då smälter glassen inuti. Jag lyckades komma upp i 190°C och fick låta dom ligga i ca 20-25 sekunder istället men trots det höll dom ihop. Däremot sprack dom nästan genast vid serveringen och det yttersta lagret av glass hade smält. Men vad gjorde det – det var ju bara SUPERGOTT!!!

För att balansera den söta friterade kolaglassen serverade jag den tillsammans med en mycket svagt sötad hallonsås som blev pricken över i:et. Det syrliga tillsammans med det söta ihop med både det varma och kalla var en sensation i munnen! Visst är det lite trix och fix att förbereda men man kan ju göra det långt i förväg och göra massor och ha i frysen för att ha på lut när andan faller på att servera Friterad Glass. Här kommer andan att falla på MÅNGA fler gånger kan jag lova! MUMS!SONY DSC

Exotisk explosion

När kylan nu biter sig fast i kinderna så tyckte jag att en mer exotisk smak, som för tankarna till varmare breddgrader, var på sin plats.

Det blev en Mango-Passion gelato! Smaken liksom exploderar i munhålan i en härlig symfoni av syra och sötma. Friskt är ordet! Kanske är jag lite mesig men jag tyckte nog att det blev lite väl mycket av det goda så till nästa gång blir det en mildare smaksättning. Speciellt passionsfrukt har en förmåga att gärna ta överhanden så trots att jag hade 2/3 mango och 1/3 passionsfrukt så kan man minska passionen något till eftersom mangon är så mild i smaken. Den totala sockerhalten inklusive fruktosen i frukten låg på ca 28%. Däremot är inte laktosen i mjölken medräknad.  

Den här gången testade jag att göra så som Massimo i Malmö tipsade om, dvs utgå från ett sorbérecept och bara byta ut vattnet mot mjölk. Han är av den meningen att absolut inte använda gul bas (glassbas med äggula i) till frukt- eller bärsmakerna. Själv är jag nu efter min egen test tveksam till om hans väg är den rätta för mig. Det känns lite som om det blir en sherbé av det hela, alltså varken sorbé, glass eller gelato. Så jag vill nog trots allt använda min vanliga glassbas om jag nu inte ska göra ren sorbé helt enkelt. Men oj vad jag skulle vilja köra ner min smet i en sådan där stor proffsmaskin för att se vad resultatet blir! Det bara MÅSTE bli helt fantastisk!

En liten bit kvar, sedan är jag förhoppningsvis där, vid min proffsmaskin i full produktion! Bara några viktiga pusselbitar till som ska falla på plats, men det kommer mina vänner….det kommer!

Vad är Super Premium glass?

Vad är Super Premium glass egentligen? Superpremium är ett luddigt begrepp, men är den glass som kunden, i undersökningar, upplever håller högst kvalité.

Super Premium glassen står dock bara för runt 5 procent av den totala glassförsäljningen. De mer kända som ingår i detta segment är bl a Häagen-Dazs, Ben & Jerry, Mövenpick och Lejonet & Björnen. Bland de mindre är sådana som t ex Pipersglace, Gute glass, Österhagen glass, Berte Glass, Mormor Magdas, Järna glass och en hel massa andra mindre lokala.

Trots att alla dessa finns inom samma segment skiljer de sig åt kvalitetsmässigt beroende på innehållet och mängden luft som vispas/pumpas in, s.k overrun. För det är ju glass vi vill betala för och inte luft, eller hur? En viss mängd luft krävs ju förstås för att det överhuvudtaget ska bli glass, men då räcker det med 20-30% som i gelato och inte 50-60% som i den industriella glassen. Även priserna skiljer sig åt förstås. När det kommer till priser så vore det mer rättvist att mäta priset på glass i kr/kg istället för kr/liter just p g a overrun. Det är inte heller självklart att ingredienserna är helt igenom äkta, ekologiska eller närproducerade men de som HAR dessa kriterier tillhör alla Super Premium segmentet.

Här i Sverige hävdas ofta att ÄKTA glass, som då även är Super Premium, är glass på grädde, socker och ägg. Men det är så som vi här i Sverige är vana vid att riktig glass ska göras och det är inte det enda sättet. Gelaton t ex görs ju på mjölkbas eller eventuellt med en mindre mängd grädde i också. Dock kan nog de allra flesta som smakat den hålla med om att den helt klart räknas som en Super Premium glass. Trots detta så finns det även massor av Gelato som inte alls görs från grunden med äkta råvaror utan istället på pulvermixer ihop med färsk mjölk eller gräddmjölk. Så som sagt så kan det variera otroligt mellan alla de glassar som räknas som Super Premium. Det är alltså inte innehållet som avgör utan hur vi konsumenter upplever den!

Vad är vi då beredda att betala för den lyxigare glassen? I den pyttelilla marknadsundersökning som Gettergod Gelato hållt på Facebook-sidan ställde vi just den frågan, vad man egentligen är villig att betala för en Super Premium glass på äkta råvaror och utan tillsatser. För det är ju så att en sådan glass har mycket högre tillverkningskostnader när man väljer bort en massa substitut och istället använder just äkta råvaror, kanske dessutom ekologiska sådana.

Häagen-Dazs kostar ca 100 kr/liter, Ben & Jerry i runda slängar 120 kr/liter, Mormor Magdas 110 kr/liter och Råda Gelati 150 kr/liter. Hos den lilla Gelato-baren Pinkbär i Göteborg är man så innovativ att man faktiskt VÄGER glassen och har ett kilopris på 250 pix. I vår superlilla undersökning var man villig att betala mellan 100-140 kr/liter.

Nej, jag har ännu inte bestämt priset på Gettergod Gelato, men nog kommer det att ligga närmare 140 än 100 i literpris i alla fall. Äkta råvaror kostar helt enkelt mer!

Smaker efter säsong

Just nu läser jag mycket i boken Smaklexikon av Niki Segnit för att hitta oväntade smakkombinationer. Speciellt inriktad är jag på att hitta olika grönsaker och rotsaker som kan bli fina smaksättare på glass. De flesta av oss har säkert mumsat i oss en bit Morotskaka till kaffet utan kanske egentligen reflektera över att det är just morötter i den.

I Sydsvenskan fanns det i våras en artikel om just detta – att Gröna desserter ligger i tiden. Man tar bland annat fänkål, jordärtskocka, rödbeta, sparris och palsternacka som exempel på grönsaker som mycket väl lämpar sig i dessertsammanhang, däribland även som glass!

”Om man tar tillvara grönsakernas naturliga sötma behöver man inte tillsätta lika mycket vitt socker för att det ska bli gott. Den gröna sötman är finare avstämd, bredare och mer aromatisk än den i det vita sockret.”
– konditorn Elisabeth Johansson

Det här tycker vi är oerhört spännande och hjärnan nästan kokar över av en massa idéer på vad vi vill testa! För visst vore det fint om man istället för att importera frukter och bär från fjärran länder när säsongen här är slut istället kunde använda sig av rotfrukter och grönsaker som vi har här?! Eller i alla fall delvis…. Det här är en tanke som jag verkligen vill vidareutveckla och se hur Gettergod Gelato kan begagna sig av det.

Så vad skulle man då kunna göra? Jo, i artikeln nämns det bl a Morot-Apelsin-Ingefära vilket är intressant för det är JUST den kombon jag själv har tänkt att testa! Även Avokado-Jordgubbar-Maräng låter oerhört spännande. Tydligen en klassiker från 70-talet som jag, trots att jag är uuuuurgammal, inte har något minne av. Med den sistnämnda skulle jag ju även få användning av en del äggvita som annars bara slängs. Det vore ju jättebra! Palsternacka-Kardemumma-Rom är en annan av mina idéer som jag vill testa. Enligt Smaklexikon ska denna kombo likna banan i smaken. Det finns en intressant historia runt det, men det tar jag en annan gång.

Australisk Getmjölksgelato

Det är inte lätt att hitta andra gelatofantaster som använder sig av getmjölk men när man gör det så är det otroligt inspirerande. För den som själv vill testa att göra en likadan getmjölksgelato som på filmen så hittar ni receptet litet längre ner.

 

Ingredienser

2 liter getmjölk
500g socker
300g glukossirap
16 äggulor
2 remsor citronskal (bara det gula)
(ev 1 halv vaniljstång)

Förberedelser

Värm mjölken, glukosen och 400 g av sockret i en stor kastrull på spisen till nära kokpunkten. Under tiden, vispa äggulorna med resten av sockret i en stor skål tills det är ljust gulvit, häll försiktigt en del av den varma mjölkblandningen i äggsmeten under omrörning och häll sedan allt tillbaks i kastrullen. Värm under omrörning blandningen tills den tjocknar något, max 85°C. Börjar det koka blir det äggröra av alltihop!

Sila av blandningen ner i en skål ståendes i kallt vattenbad för att kyla av snabbt. För bästa resultat, låt glassbasen helst stå 4-24 timmar i kyl för att mogna. På filmen hälls den varm ner i maskinen vilket inte jag skulle rekommendera.

Ner med allt i en glassmaskin, om du nu har en så stor som i filmen. Har du en vanlig hushållsglassmaskin får du anpassa receptet efter det. Har du däremot en ”halvproffsig” maskin som jag, kan du köra enligt recept men frysa i omgångar. Har du ingen maskin alls är det ”the hard way” som gäller, dvs ställa i frys och vispa runt i massan regelbundet tills du har en konsistens du är nöjd med. För bästa resultat ska du alltid ta ut glass från frysen en halvtimme före servering för att låta den mjukna något i kylskåpet.

Själv kör jag mitt egna recept såklart, men precis så där krämig och smidig blir min trots att jag bara har en liten ”halvproffsig” glassmaskin. Hur den skulle bli med en stor proffsmaskin kan jag ju bara tänka mig!

Ekologiskt, närproducerat, därproducerat, Äkta vara…

Ekologiskt, närproducerat, därproducerat, Äkta vara, KRAV, Fairtrade, nyckelhålsmärkt, egenproducerat, hemlagat…ja begreppen är så många att det är svårt att reda ut vad som är vad och framför allt vad som egentligen krävs för att en produkt ska få kalla sig det ena eller det andra.

Detta är något som jag har funderat massor på, och då speciellt när det gäller hur jag ska titulera Gettergod Gelato, vad ska vara signumet för min getmjölksglass?

Först måste de olika märkningarna och begreppen förklaras och redas ut.

EU – ekologiskt jordbruk Livsmedel ska produceras med i huvudsak råvaror med jordbruksursprung. Ingredienser som inte har sitt ursprung i jordbruket ska vara godkända av EU-kommissionen eller ett EU-medlemsland. Tillsatser och processhjälpmedel får endast förekomma i mycket begränsad omfattning, och måste vara godkända av EU-kommissionen. Smakämnen och livsmedelsfärg är förbjudna. För ekologisk märkning av t ex glass gäller att minst 95 % av ingredienserna är ekologiska och att alla steg i produktionen har varit kontrollerade av ekologiska kontrollorgan. För övriga 5 % kan man ansöka hos Livsmedelsverket att få använda en konventionell ingrediens när det inte finns ekologisk ingrediens av jordbruksursprung i rätt mängd eller av rätt kvalitet.

KRAV har tuffare och hårdare regler för ekologiskt jordbruk, hantering av djur och sociala aspekter än EU:s minimiregler för ekologisk produktion. Märkningen utvecklas hela tiden och arbetar ständig för en hållbar produktion.

Fairtrade är endast produkter som är certifierade och som kommer från utvecklingsländer. Det står för rättvis handel där människorna bakom produkten t.ex har fått rättvisa löner, inte diskriminerats, de är vuxna (alltså inget barnarbete) och där vinsten inte går till Fairtrade utan ges i form av en premie till odlarna själva. Fairtrade har även miljökriterier och därför är de ofta också ekologiska.

Äkta Vara är en nytillkommen märkning framtagen i efterdyningarna av debatten runt boken Den hemliga kocken. Kriterierna är enkla – enbart äkta råvaror är tillåtna i form av ingredienser som traditionellt förknippas med livsmedlet i fråga. Dvs inga tillsatser i någon form med ett fåtal undantag. Innehållsförteckningen för vaniljglass t.ex  ”grädde, socker, ägg, vanilj”

Nyckelhålsmärkningen är framtagen av Livsmedelsverket och syftar till att lyfta fram matvaror som innehåller mer fibrer och mindre fett, socker och salt än produkter av samma typ. Däremot finns det inga miljökrav eller krav vad gäller tillsatser.

Närproducerat/Lokalproducerat är en form av ursprungsmärkning och står för mat som produceras och konsumeras inom ett visst område där avsändaren framgår tydligt. Av den definitionen följer att det är upp till var och en att avgöra vad som är lokalt. Det finns ännu inga riktigt tydliga kriterier och heller ingen märkning men det kan vara på gång. Mer om det finns att läsa hos LivsmedelsSverige.

Därproducerat är även det en form av ursprungsmärkning. Enligt upphovskvinnan,  Angela Rindehag Hafström – Mormor Magdas Därproducerade glass är det ett koncept som talar om för konsumenten var en förädlad livsmedelsprodukt är tillverkad och varifrån samtliga ingredienser i produkten kommer ifrån.

Hemlagat/Egenproducerat verkar inte ha fler kriterier än att produkten är gjord på plats av densamma som säljer den till konsument. Därmed behöver det alltså inte vara gjort från grunden såsom vi kanske uppfattar det. T ex ”Egenproducerad glass” kan t ex innebära att kafét, restaurangen eller konditoriet har en egen glassmaskin där de häller i en färdig mixbas tillsammans med antingen egen smaksättning eller färdiga smakpastor/puréer.

Så var någonstans i denna djungel av begrepp och märkningar kommer Gettergod Gelato att hamna? Ärligt talat vet jag inte riktigt det än fullt ut. Jag vet att den delvis kommer att platsa på flera av punkterna såsom

  • Närproducerat – getmjölken och äggen vill jag ha från regionen. Likaså bär och frukt så långt det är möjligt. Men vill ju inte utesluta andra fantastiska råvaror som vanilj och choklad eller exotiska frukter och kryddor.
  • Ekologiskt – Vill använda ekologiska råvaror så långt det är möjligt och ekonomiskt försvarbart
  • KRAV – hamnar lite grann under Ekologiskt tycker jag vad gäller min målsättning
  • Faritrade – föredrar detta om det är möjligt när det handlar om råvaror som inte är Närproducerade
  • Äkta vara – kanske, men kan bli svårt med min magra getmjölk om jag samtidigt vill hålla en hög kvalitet på min glass. Kommer nog inte att uppfylla kriteriet till 100% men har en målsättning om det.
  • Nyckelhålsmärkt – tror inte det om man tittar närmare på kriterierna. Min glass kommer dock helt klart att vara ett magrare alternativ till andra mjölk/gräddbaserade glassar.
  • Därproducerat – ja, det kriteriet är inte svårt att leva upp till med min glass.
  • Egenproducerad – JA, såsom jag vill tolka det. Dvs allt hantverksmässigt gjort från grunden med äkta råvaror! Frågan är om jag kommer att våga använda begreppet då det gått inflation i det.

Helt lätt är det som sagt inte och jag grunnar vidare……

Gelatokemi

Det är lätt att tro att det bara är att blanda mjölk, äggulor och socker i en kastrull, sjuda det en stund, hälla ner allt i en glassmaskin så blir det glass av. Jovisst blir det glass av det, men frågan är av vilken kvalitet? Varför blir den inte sådär len som köpeglassen, vare sig det nu är industriell eller ”äkta”? Varför blir den isig? Varför är den stenhård? Varför smälter den så förbaskat fort eller varför blir det klumpar i den?

Allt det här kan sammanfattas i ett enda ord: KEMI, dvs GLASSKEMI!

När jag började min resa så utgick jag från recept jag hittade på nätet ihop med mitt gamla trogna Sheraton-recept, recepten vi utgick från på glasskursen och recepten i Jan Hedhs bok Glasspassion.

Mitt ”problem” är ju att min glass/gelato är rätt mager då getmjölken är en mager råvara och det inte finns någon getgrädde att tillgå här i Sverige för att öka TS (=torrsubstans) i den. Därför blir den lätt både isig, kall och hård och inte alls den sammetslena delikatess som jag vill ha.

TS är den totala mängden protein, fett, kolhydrater, salt och mineraler i ett livsmedel. Det talar även om hur mycket vatten som finns i. Standardmjölk har t ex ett TS på ca 12% och därmed en vattenhalt på ca 88% samtidigt som vispgrädde har en TS på ca 46% och därmed en vattenhalt på 54%. Eftersom vatten fryser så innebär alltså en lägre TS (högre vattenhalt) en isigare, kallare och hårdare glass. Idealet är en TS på 30-40% och optimalt är runt 37%

På kursen hade lösningen för att öka TS i en mjölkglass att öka antalet äggulor och sockermängden. Fast jag gillade inte riktigt resultatet då den blev alldeles för ”äggig” i smaken och sliskigt söt. Jag började mixtra med recepten och ändra lite i balansen mellan de olika ingredienserna men det blev ändå inte riktigt bra.

Aha-upplevelsen kom när jag köpte en videokurs genom Carpigiani Gelato University. Snacka om glasskemi på hög nivå (utifrån mitt perspektiv)! Här gick man grundligt igenom hur de olika ingredienserna påverkar varandra och hur de ska balanseras för att få den allra bästa slutprodukten. Något att hålla i minnet är att socker sänker fryspunkten, dvs mängden kan kontrollera hur ”skopbar” glassen är när du tar den direkt från frysen. Vill man ha en lagom mjuk glass utan att den är för söt kan man ersätta en liten del av sockret med glykossirap som inte ger samma sötma. Tillsatsernas vara eller icke kan man diskutera, men inte här och nu.

Sedan var det bara att försöka vara en kemist på egen hand. Jag är rätt förtjust i Excel så det var där jag började med att sätta upp en livsmedelsdatabas med näringsinnehåll för alla tänkbara ingredienser som jag skulle behöva för min gelato. Därefter blev det en hel massa recept som var länkade till databasen och där jag testade olika sammansättningar för att få en så bra balans som möjligt och där TS räknades ut automatiskt.

recept från Glasspassion av Jan Hedh

Självklart räcker det inte bara med rätt TS för att det ska bli en bra glass. Vi vill ha speciella föreningar i molekylerna också men det är ett helt kapitel för sig så exakt vad som händer kommer jag inte att gå in på här. En viktig faktor är dock det där momentet med att man ska sjuda glassmeten. Det man vill uppnå är att proteinet som finns i smeten, från äggulan och mjölken, ska svälla när det absorberar vattnet men även att socker och fett ska brytas ner till mindre partiklar för att allt ska blandas bättre. Krångliga grejer det här och inte helt lätt att förklara. Temperaturen är dock väldigt viktig då äggula koagulerar när den värms över 85°. Samtidigt så är just dessa grader optimala för proteinets svällningsförmåga.

Konsten är alltså att hålla temperaturen på mellan 82-85° i några minuter tills smeten tjocknat utan att äggulan börjar koagulera. Ett klokt råd är att hela tiden röra i smeten för att hålla temperaturen jämn och förhindra att det bränner i botten.Innan det är dags att hälla i smeten i glassmaskinen behöver den stå i kylen i minst 4 timmar, helst 24, för att ”mogna” som det så fint heter. Det är återigen proteinet som behöver denna tid för att optimera dess egenskaper och ge en smidig, len glass. 

Sedan kommer då den sista ingrediensen för att få en krämig fantastisk glass – luft! Skulle vi bara ställa in vår smet i frysen så skulle den frysa till en kompakt massa. Det behövs luft som vispas in av den enkla anledningen att luft inte fryser! Det är det som händer i vår glassmaskin, om vi nu inte gör det manuellt genom att plocka ut glassbunken regelbundet från frysen och vispar i den.

Det finns massor att lära i det här ämnet och jag har säkerligen missat en del men jag hoppas jag täckt in de viktigaste delarna.