Får det lov att vara en Dunderglögg?

Det där med Dunderglögg är något det pratas om en del här i Göteborg just nu då det är hög tid att sätta den för att få sig en slurk till Jul. Har du tänkt att värma på den redan till Lucia är du nog tyvärr alldeles för sent ute. Minst tre veckor, helst sex, behöver den ha på sig för att bli klar.
Jag satte min redan
i mitten av oktober så det blir en låååång lagring. I år frångick jag dessutom det ordinarie receptet genom att tillsätta lite lime, pomerans och apelsin. Vi får se om det ger någon märkbar skillnad eftersom jag nog var lite feg. Det är ju så roligt att göra sin egen glögg, och då gärna experimentera lite med smaker.

Dessutom blir det en jättefin julklapp till svärmor t ex. Tappa upp i flaska och dekorera den med glitter, fejksnö osv och slå in den med cellofanplast! Man blir som barn på nytt när man får ge bort något som man gjort helt själv, som alla de där julpysselsakerna man drog med hem från dagis och skolan en gång i tiden.

Nåväl, när det nu skulle tillredas Glögg-glass så var alltså glöggen långt ifrån klar. Då var det tur att vi sparat en flaska sedan förra julen som nu fått stå och gotta till sig ett helt år för att få förmånen att bli smaksättare i Gettergod Gelato. Att bara hälla den rätt i smeten tyckte jag kändes tråkigt, det är ju inte så vi brukar dricka glögg, eller hur? Självklart måste det vara russin och hackad mandel i också. Så sedan ett par veckor har russin och mandel legat i Dunderglöggmarinad.

Glassbasen var vanilj där jag hällde glöggkompotten rätt ner i glassmaskinen när glassen var lite mer än halvfrusen. Det blev riktigt gott med tuggmotståndet och även Timo, som annars är rätt petig med det där att ha ”tuggiga” saker i glassen som t ex frön eller nötter, tyckte det var helt rätt denna gång!

Förutom att den står sig alldeles bra på egen hand kan jag även tänka mig att ha den till mjuk pepparkaka, gärna lite värmd sådan.

Den falska bananen

Vi människor kan under vissa förhållanden vara otroligt uppfinningsrika. När det kommer till livsmedel så är väl krigstider ett sådant förhållande då vi tänjer våra gränser för att på något sätt kunna bibehålla sådant vi är vana vid, vid en slags vardag trots att världen för övrigt är i kaos.

Det jag talar om är s.k surrogatlivsmedel, som har används i krigstider men även vid oår och olika former av handelsblockader. Jag menar alltså inte sådant som ersätter något äkta på ”konstgjord” väg, som t ex crabfish som används som krabba men som egentligen är vitfisk smaksatt med krabb- och/eller räkaromer utan om råvaror som på något sätt får ersätta den riktiga ensamt eller som tillsammans med en speciell krydda smakmässigt påminner om originalet. Exempel på detta är surrogatkaffe gjort på spannmål, eller rostad rot av maskros eller i värsta fall torv. Ett annat är s.k barkbröd där mjölet ersattes av en blandning av barkmjöl av tall, men även av björk, alm, lind.

Hur hänger det här ihop med glass då? Jo, en spännande smak att utvärdera hos Gettergod Gelato är ”Falsk banan”. Under andra världskriget, då det var det omöjligt att få tag i bananer i bl a Storbrittannien, gjorde man nämligen falska bananer av palsternacka. Förutom sin sötaktiga kryddighet har de samma gulvita färg. Speciellt tillsammans med lite malen kryddnejlika och en skvätt rom så ska det vara anmärkningsvärt likt banan i smaken. Så därför var det ett MÅSTE testa detta i min glass. Om du tycker det låter konstigt så ska vi inte glömma att palsternackan en gång var lika populär som kakingrediens som moroten är nu idag.

Resultatet blev rätt bra måste jag säga, för visst påminner smaken om banan trots att jag provade mig fram lite på måfå med kryddnejlikan och romen tillsammans med lite sockerlag. Det mest påtagliga är väl att palsternackan har en rätt så kryddig efterton men denna glass tillsammans med något friskt syrligt som t ex apelsin- eller passionsglass kan nog bli en riktig hit. Den snövita lite kryddiga palsternackan bredvid en klargul passion.

Cajeta – Dulce de leche av getmjölk

Cajeta är Mexicos motsvarighet till Dulche de leche, kolasås som fås genom att långsamt koka sötad mjölk, smaksatt med vanilj, kanel eller någon annan krydda. Skillnaden är att Cajeta görs på getmjölk istället för komjölk.

Det lättaste sättet att göra egen Dulce de leche är att koka en burk kondenserad mjölk i vattenbad under ett par timmar. När du sedan öppnar burken har den sötade mjölken omvandlads till en gudomligt krämig kolasås. Första gången jag hörde om denna delikatess och även fick smaka hemlagad sådan var för ca 12 år sen då min brors dåvarande Fillipinska flickvän bjöd på det. I hennes hemland var denna sås en självklarhet att ha på frukt eller glass. Däremot hade jag inte den blekaste att det var ”Dulce de leche” utan bara ett lätt sätt att göra kolasås på.

Honest Cooking by Bowen Close

Nu är det så att jag blivit inspirerad av och fått som önskemål från två av er besökare att prova denna getmjölksvariant i min glass, vilket tydligen ska vara gudomligt och inte likna något annat. Nu har jag ju ingen kondenserad getmjölk att tillgå så det blev till att göra det på det traditionella sättet enligt ett recept jag hittade på nätet. Enkelt att följa även om man får räkna med ett par timmar av ständig passning och omrörning var femte minut. Men resultatet…mmmm….ja resultatet blev ÖVER förväntan och värd all den tid det tog!

För er som vill testa, antingen med getmjölk eller vanlig så kommer receptet här

Ca 800 g färdig Cajeta
2000 g mjölk
400 g socker
100 g glykos (valfritt)
1 vaniljstång eller 2 kanelstänger
1/2 tesked bakpulver
knappt 2 tsk vatten
1 msk rom, brandy eller liknande (valfritt)

Blanda mjölk, socker, glykos och vaniljstång/kanelstång i en kastrull och värm på medelvärme. Rör tills sockret har löst sig helt. Dra kastrullen av plattan, rör ut bakpulvret i vattnet och tillsätt under omrörning. Blandningen ska skumma men om inte,  så är det ok, då är det inte så hög syra i mjölken. Fortsätt röra tills det slutat skumma och sätt då tillbaks kastrullen på spisen. Låt den sjuda på lite högre temperatur än medel och rör om var femte minut så det inte bränner i botten. Räkna med att det kan ta 1,5 till 2 timmar innan såsen är klar. Den sista kvarten behöver du röra hela tiden. När kolasåsen har den konsistens du önskar och lätt lägger sig som en hinna över baksidan av en slev, silar du den ner i en glasburk. Den håller i kylskåp i ca en månad. Är den för tjock och trögflytande vid användning är det bara att tillsätta lite kallt eller varmt vatten.

På bilderna nedan ser du hur färgen förändras allteftersom….

30 min

60 min

1 tim 30 min

 

 

 

 

 

2 tim

 

 

Klar för att smaksätta min glass!

 

 

 

Inspirerande Gelato Inspiration

Sitter på X2000 på väg tillbaks till Göteborg och går igenom dagens innehåll i form av tankar, intressanta samtal, spännande kontakter, bilder – både mentala och i kameran. På det hela taget tycker jag dagen har varit mycket givande trots att en hel del av innehållet inte var vad jag söker.

Vid ankomsten till Primulator bjöds vi alla entusiaster på en rejäl ciabatta med en massa godsaker i tillsammans med en välbehövlig kaffe. De flesta av deltagarna var från Stockholmstrakten, utom då jag och några från Öland. Medan vi mumsade på våra mackor fick vi en genomgång av Tony Olsson om vad som är skillnaden på gelato och traditionell glass, liksom hur trenden för gelato ser ut både här i Sverige och i resten av Europa.

Därefter blev det en genomgång av vilka maskiner man kan tänkas behöva och vilka som gör vad. Tony rekommenderade starkt att när man startar, så hellre satsa på en chockfrys istället för en pastörisator, om man är tvungen att välja. Chockfrysens funktion är ju, som jag tidigare berättat, att snabbt kyla ner gelaton/glassen för att förhindra att iskristaller växer till. Ska den ut i glassdisken för servering direkt räcker det med 10 min men om man ska frysförvara den eller tappat upp i mindre bägare, t ex halvlitersbägare så rekommenderar han att då ska den stå tills den har lika låg temperatur som chockfrysen, dvs -40 grader.

Innan Tony började göra själva gelaton gick han även igenom det produktutbud som marknadsledande Fabbri har inom gelatotillverkning, dvs den delen som inte intresserar mig så mycket då det mesta handlar om färdiga basmixer, smakpastor mm. Samtidigt förberedde han gelatobaser utifrån dessa mixer ihop med färsk mjölk och grädde.

Efter denna teoretiska del kom då ÄNTLIGEN det vi alla längtade efter – GELATOTILLVERKNING! Smakerna som Tony pumpade ur maskinen var bl a Mango-Passion, Vanilj, Choklad, Cheesecake och Hasselnöt.

Det var som ett julbord, fast med glass där man tänker att man ska bara smaka liiiiite av varje och så slutar det ändå med att man mer eller mindre rullar ut genom dörren. Sorbén var lika silkeslen i munnen som vaniljen. Inte en skymt av den sorbé man är van vid, ni vet den där som väldigt snabbt smälter bort på tungan eller kanske är lite isig. Gelaton vi fick smaka denna dag var som den allra lenaste kräm i munnen, helt ofattbart krämig. Här kommer lite ögongodis.

KåKå bjuder in till Gelato Inspiration

Den senaste veckan har det inte blivit så mycket glass gjord utan istället har det varit mycket research av leverantörer och ett räknade hit och dit för att komma fram till någon form av startbudget. För en startbudget måste man ju ha när man ska starta ett nytt företag, speciellt om man även ska gå med mössan i hand och be om pengar av t ex Almi eller sin bank. Det är mycket att tänka på när man startar företag men mer om det kommer i ett eget inlägg framöver.

Nåja, ibland kan det dyka upp oväntade möjligheter i samband med att man egentligen är ute efter något helt annat. Jag mailade nämligen under gårdagen KåKå, en stor leverantör inom främst bageri/konditori, med en önskan att bli registrerad som kund och få tillgång till deras webshop. Inte för att genast göra en beställning utan för att få en titt på deras prissättning och därmed få lite siffror till min budget. Blev då omgående kontaktad av deras Glass/Gelato-ansvarig med en lång utläggning om alla tjänster och varor de kunde bistå mig med i mitt glasseri, men även en mycket trevlig inbjudan.

Så nu är jag alltså på väg upp till Stockholm över dagen för ”Gelato Inspiration” med bl a stjärnkonditorn Tony Olsson! Tony är förutom Nobel-dessertansvarig de senaste 10 åren även teknisk produktchef på just KåKå.

Tony är en förespråkare av Gelato och har åkt landet runt och introducerat italiensk glass på konditorierna. Han är även med på ett hörn på det helt nystartade Valmar Academy som då även KåKå är inblandat i då de har ett nära samarbete med Valmar. Ni kanske minns att jag skrev om det för ett tag sen?

Kameran är medtagen så självklart kommer det en utförlig redovisning om dagens aktiviteter här senare. Håll utkik!

Certifierat Mathantverk

Under gårdagen mailade jag både Livsmedelsverket och Eldrimner för att höra mig för vad som gäller avseende äkta råvaror, inga tillsatser, äkta mathantverk osv.

Till Eldrimner gällde mina frågor bl a hur mycket maskiner man fick använda och av vilken sort för att det fortfarande ska räknas som ett mathantverk. Likaså ville jag ha klart för mig om det är ok att använda andra sockerarter och sockerföreningar än just strösocker, t ex dextros och glukossirap. Jag vill helt enkelt veta om min produkt uppfyller kriterierna för certifiering och få märkas med ”Eldrimner Mathantverk”.

Vad är nu detta då i denna djungel av märkningar undrar ni säkert? Jo, så här skriver Eldrimner själva på sin sida

”Mathantverk förenar gamla traditioner och nya innovationer. Produkterna har andra smaker och kvalitéer än den industriella maten och tillverkas genom mycket kunskap. Tiden har nu kommit då det är dags att slå vakt om mathantverket även i Sverige för att begreppet inte ska urvattnas. Eldrimner har därför satt igång en certifiering för mathantverket.”

När det kommer till glass så finns det vissa undantag vad gäller användandet av tillsatser. Generellt får alltså inga tillsatser som tilldelats E-nummer och  finns i livsmedelsverkets E-nummerlista, men inte heller ämnen såsom vissa enzymer och syntetiskt framställda aromer eftersom tillsatserna syftar till att förändra produktens naturliga egenskaper. Däremot gör de för närvarande undantag för en del tillsatser på grund av att det redan ingår i råvara, är allmänt förekommande eller är nödvändig för produktens framställning eller egenskaper. Undantagen för glass är pektin, karragenan, fruktkärnmjöl (johannesbröd). Inga färdiga mixer accepteras. Dessa undantag kan däremot komma att ändras framöver.

Idag fick jag ett utförligt svar av Aleksandra Ahlgren från Eldrimner där hon förklarade kriterierna för glass och vad som gäller utifrån mina frågor för att man ska få märka sin produkt med deras nya certifiering ”Mathantverk”.  På min fråga om användandet av maskiner svarade hon

”Användingen av maskiner – Det ska vara en varsam förädling. Vi säger inte nej till mekanisering (det är inte meningen att man ska slita ut kropp och händer) men det är fortfarande du som producent som ska vara den som styr över processerna, dvs. automatiserad processteknik (datoriserade kedjor där producenten mer programmerar/kontrollerar en dator än använder sina hantverkskunskaper) är inte tillåtet. Pastör är tillåtet.

För att förtydliga ytterligare när det gäller mekanisering/automatisering; skulle det handla om att stoppa in ingredienserna i ena änden och få fram ett glasspaket i den andra ändan skulle produkten inte passa in i vår definition. Mathantverkare arbetar hantverksmässigt. Det innebär en ickeautomatiserad tillverkning där handens kunskaper styr. Mekanisering av vissa delar av produktionen förekommer i huvudsak för att undvika kroppsliga förslitningar. En mathantverkare använder inte datorer för att övervaka sin produktionskedja utan använder sin kunskap och erfarenhet i hantverksmässig tillverkning. Däremot kan mindre datorer sitta i rökskåp, ugnar eller dylikt, men det är mathantverkaren som fortfarande är den som övervakar processen.”

Den delen kommer jag alltså att uppfylla! Därefter kom svaret a”ngående sockret (och en liten inflikad fråga vad gelatin räknades som)

”Gelatin, druvsocker, glukossirap – Inget av ämnena har E-nummer och är alltså godkända.”

Även här är det inga problem med min glass. Vad uppnår jag med detta då? Jo, jag kan med gott samvete sälja min getmjölkglass som en ÄKTA produkt, eventuellt även utan tillsatser om jag väljer gelatin istället för johannesbrödskärnmjöl! Sådant känns skönt för en poduktutvecklare att veta, så man inte förespeglar något som man inte med säkerhet vet är sant. Nu räcker ju inte detta för att bli certifierad utan man måste även uppfylla kriteriet som definierar Mathantverk – Eldrimner, nämligen

”Mathantverk skapar unika produkter med smak, kvalitet och identitet som industrin inte kan ta fram. Det är en varsam förädling av i huvudsak lokala råvaror, i liten skala och ofta knuten till gården. Detta ger hälsosamma produkter, utan onödiga tillsatser, som går att spåra till sitt ursprung. Kännetecknet för mathantverk är att man arbetar med naturliga processer där människan och handen är närvarande genom hela produktionskedjan. Mathantverk lyfter fram och utvecklar traditionella produkter för konsumenten av idag.”

Minst 50 % av företagets produkter måste uppfylla definitionen för att kunna ansöka om certifiering. Även här borde min glass kunna funka.

För det där märket skulle allt göra sig bra på en bytta Gettergod Gelato!

Nöt-Créme gelato

I fredags avnjöts den gudomliga Baileyglassen tillsammans med den häftigt lila Aroniaglassen. Det var lite kul att se att Aroniaglassen ändrade sin färg så när den varit infryst, från rosalila direkt efter glassmaskinen till klart lila då vi skopade upp den efter infrysningen.

Man kunde faktiskt inte tro att det var samma glass om man inte känt det på smaken förstås. Nu måste jag erkänna att Baileyglassen nästan är slut redan då man faktiskt inte kan sluta äta. Vad det gör med promillehalten har jag inte räknat på. Ca 1 dl Bailey av ca 1,3 liter (färdig) glass borde inte ge så hög promillehalt om man håller sig till ett par kulor bara men vi åt ju liiiite mer än bara några kulor som sagt. Nåja, nu står förutom mer Bailey även andra alkoholer på önskelistan av både mig och Timo som t ex Rom-Russin och Punch. Även Glögg-glass är högaktuell förstås!

Idag blir det däremot Nöt-Crème gelato har jag tänkt. Man kan såklart använda sig av färdig Nöt-Crème men det är ju så mycket roligare att göra sin egna så att man får den precis som man vill.

Inte speciellt svårt är det heller utan det som behövs är ett gäng hasselnötskärnor, hela eller färdighackade, jordnötssmör och sockerlag. Jag använde ungefär 50/50 hasselnötter och jordnötssmör och spädde med sockerlag tills jag tyckte konsistens och smak var som jag ville.

Man börjar med att rosta hasselnötterna en kort stund i ugnen eller i stekpannan. Är det hela så gnugga bort det tunna skalet med fingrarna innan du mixar dom. Sedan är det bara att sätta igång och mixa. Se till att ha en BRA mixer som pallar för trycket! Till en början blir nötterna bara som ett tjockt mjöl men börjar sedan klumpa ihop sig och bli en fast klump. Här gäller det att inte ge upp utan bara mixa vidare och efter en stund börjar oljan att tränga ut och det blir som en slät pasta. Jag började hälla i lite sockerlag redan innan oljan trängde fram eftersom det blev VÄLDIGT trögt att mixa med min lite mindre matberedare. Sedan är det bara att stoppa i jordnötssmöret och spä ytterligare med sockerlag tills konsistens och smak är som du vill ha. Jag valde att göra det på spisen på svag värme då det var lättare när den ”mjuknade” av värmen. Den får en rätt kola-aktig konsistens, dvs seg. Blir det över så kan man ju rippla glassen eller ha som sås över, fast då kanske man måste spä den ytterligare med lite sockerlag.

I med nöt-crèmen i glassbasen och sedan ner i glassmaskinen. Den färdiga glassen är GUDOMLIG, helt i klass med Baileys enligt min smak. Skulle mycket väl kunna tänka mig att kombinera dessa två faktiskt.

OHHH MY GOD!!!!

Frysen har fortfarande massor av luckor även om vi har lyckats fylla den rätt så bra ändå på den här korta tiden. Nu kan man förutom diverse olika glassar även hitta frusna bär, frusna bärmixar (mixade med rätt mängd sockerlag) redo för att slängas i en bassmet och ner i maskinen, frusen getmjölk och ett litet ynka paket frusen getgrädde.

Så igår var det dags igen. Kvällen innan hade jag förberett 3 liter glassbas och några nya spännande smaker. Fyra till fem olika sorter skulle det bli beroende på hur långt glassbasen skulle räcka.
 

Dessvärre råkade jag bränna vid palsternackan pga torrkokning, så där får vi göra ett nytt försök i helgen. Istället blev det fyra härliga glassar

  • Avocado-Lime
  • Pumpa
  • Aronia
  • Baileys

Resultatet då på dessa nya smaker? Ja om Bailyes säger jag bara en enda sak – OHHH MY GOD!!!! Det var svårt att sluta ”smaka” och jag kunde knappt vänta tills den var infrusen innan jag började skopa upp x antal kulor. Även efter infrusning var den så god och fin i konsistensen att vi blev fullständigt lyriska och i extas av glasslycka!

Tyvärr bleknade alla de andra i jämförelse så våra smaklökar gjorde dom nog inte helt rättvisa. Men för att ändå försöka hålla mig något sånär objektiv så

Avocado-Lime hade en fräsch och härlig smak som dessutom inte var så söt. Avocadosmaken lyftes fram fint av limen och fick en friskhet.

 

 

 

Pumpan hade jag även smaksatt med stjärnanis och apelsinsaft. Fick en härligt gyllene färg. En annorlunda smak helt klart och jag har ännu inte riktigt bestämt mig för vad jag tyckte om den. Tror dock att jag skulle vilja haft mer apelsin i den och struntat i stjärnanisen. Inte heller Timo kunde ge något direkt omdöme, han bara sa hmm….mmm….ahaa….jooo….hmmm.


Aronian
 blev verkligen jättegod och svår att beskriva i smaken. Det är som en blandning av flera andra bär. Dessutom kom jag att tänka på körsbärsglassen, som mer blev som en sherbé, den som jag gjorde till marknaden i somras. Då kokade jag körsbären länge med socker för att reducera och få en starkare smak men det märkliga var att körsbären inte alls smakade som körsbär efteråt. Aroniaglassen påminde väldigt mycket om denna knepiga körsbärsglass i smaken. Dock mycket bättre i konsistensen och mer som en glass/gelato. Däremot skulle jag väldigt gärna vilja testa med riktiga bär i stället för saft för att få fram en starkare smak. Nu blev den lite….”tom”…som om det saknades något. Färgen blev lite rosa-lila, mer lila än vad som kommer fram på bilden här.

Ikväll ska alla de nya glassarna provsmakas mer ordentligt för att även kunna bedöma konsistens efter infrysning, hur lätt de smälter osv. Sedan är det dags att koka ny glassbas och sockerlag. Vill gärna ge mig på den där maizena-glassen igen som jag inte blev helt nöjd med sist. Dessutom mixade jag hasselnötter till en slät kräm igår och den ska givetvis ner i en smet. Tillsammans med lite sockerlag så smakar den som den där Nöt-Crème ni vet som man gick och sög i sig som barn.

Tror även att den skulle funka suveränt ihop med Baileys, vilket OCKSÅ måste testas förstås! Annars är det ett nytt försök med pepparkaksglass som står på schemat, och glögg-glass nu när vi börjar gå mot Jul.

 

 

Superbär i getmjölkglass

Jag har tidigare berättat att jag gärna skulle vilja använda smaker efter säsong, såsom grönsaker och rotfrukter. Något annat som känns väldigt lockande, men som kanske går lite stick i stäv med detta, är att ge min glass hälsofrämjande egenskaper, mer än att använda den nyttiga getmjölken. Det jag tänker på är de s.k SUPERBÄREN!

Havtorn

Flera smaker jag redan testat är t ex Nypon, Granatäpple, Blåbär, Björnbär, Hallon och Jordgubbar som alltså alla bär på fler nyttigheter än bara vitaminer och mineraler. Till de mer ovanliga superbären som jag VILL testa men ännu inte gjort är Aronia (där jag i helgen inköpte sockerfri saft i brist på fryst/färsk), Havtorn, Mullbär, Incabär, Lucuma, Camu Camu och Manukabär.

Aronia

Några av dessa är lättare och billigare att få tag i än andra. Både Nypon och Aronia används ju ofta i allmänna planteringar som prydnadsväxter så där kan man skörda helt gratis om man vill. Havtorn har blivit vanligare och vanligare i våra trädgårdar eller så finns det bl a som självplock hos t ex Tua Cultura. Ett tips där är att bryta av hela grenarna med havtornbären på och frysa ner. Då ska det gå lätt att bara skaka av de gyllene bären i fruset tillstånd. Annars är risken stor att det blir sylt av det direkt vid plockningen. Dessutom framträder sötman i bären bättre efter att de varit frysta, liksom hos Aroniabären.

Lucuma

Manukabäret är stora som russin ungefär och ett av de allra sötaste bären du kan smaka så de passar ju utmärkt i glass. Vanligast är annars Manukahonung som har hela 100 gånger starkare antibakteriella och antimikrobiella egenskaper än vad vanlig honung har. Lucuma används i sitt ursprungsland Peru i bl a glass där det passar ypperligt med sin kola-vaniljaktiga smak. Camu camufrukten har en unik och god syrlig smak. Havtorn kan jag tycka påminner om Hjortron fast syrligare och Mullbären har en söt god kolasmak. Även Incabäret, som är en släkting till Physalis, är syrligt men gott.

Camu camu
Mullbär

Förutom dessa läckra smaker har alltså alla dessa bär olika hälsofrämjande egenskaper, en del i så hög grad att läkarvetenskapen ser att man i framtiden kan använda dessa istället för kemiskt framställda. Ett exempel på detta är Manuka där en del forskare hoppas på att det i framtiden ska kunna ersätta antibiotikan som idag används för att bota bl a urinvägssjukdomar, då antibiotikan själv skapat för många resistenta bakterier. De vanligaste egenskaperna är annars antibakteriella, höga halter av antioxidanter, höga vitamin- och mineralhalter, stärkande av immunförsvaret, förebyggande av hjärt- och kärlsjukdomar.

Dessa hälsofrämjande effekter har varit känt i årtusenden av olika ursprungsbefolkningar så egentligen är det ingen nyhet mer än att vi i väst först nu på allvar börjar få upp ögonen för det.

Visst vore det häftigt i alla fall om man kunde dra nytta av detta samtidigt som man njuter av en härlig glass?

Getmjölk, getgrädde, getcreme fraiche och gelato på gröna tomater….

I strålande solsken avlöpte DalsSpiras Höstmarknad. Vi på Gettergod Gelato var där med målet att få med oss en hel del getmjölk hem, förutom den nya spännande GETGRÄDDEN. Dessutom hoppades vi få möjlighet att prata lite med Carina som driver mejeriet, om ett framtida samarbete.

I år slog marknaden rekord både vad gäller antalet utställare och antalet besökare. Det senare framgick tydligt då vi anlände, då både vägen före mejeriet liksom vägen efter så långt ögat kunde nå, kantades av parkerade bilar.
Om detta enorma intresse berodde på det vackra vädret eller på att en av regionfinalerna i Matverk 2013 skulle avgöras är svårt att säga. Rättare sagt var det tre regionala tävlingar genom Trestads tre regioner Dalsland, Bohuslän och Västergötland det handlade om.

Vilka som tog hem segern får jag redovisa vid ett senare tillfälle då jag blev så exalterad av de ytterst intressanta andra-pristagarna från Dalsland och Västergötland, DalsSpiras Getcreme Fraiche och Nicklas Eriksson, Råda Gelati med sin Gelato på gröna tomater, kanel och chili. Allt eftersom finalerna avgörs redovisas resultaten och motiveringarna på Gastronomiska Samtal.

Det var en härligt gemytlig stämning och jag fick både ett kort samtal med Carina och med en av utställarna som jag köpte med mig Aroniasaft av. Carina tycker min idé låter jättespännande och frågade halvt på allvar om inte min glass skulle vara något för Matverks tävlingen. Kanske det blir det till nästa år, vem vet! Vi kommer att tala vidare framöver om möjligheterna att DalsSpira blir getmjölksleverantör till mig. Även damen jag köpte Aroniasaften av blev intresserad av mina glassplaner och ville gärna höra hur glassen på saften blir.

Så vi åkte hem nöjda och glada efter en trevlig dag. Med i bagaget fanns 12 liter fryst getmjölk, ett litet paket dyyyyyr getgrädde och två flaskor Aroniasaft. Oj så mycket härlig glass vi ska göra framöver!