Friterad Cajetaglass med hallonsås

På Nyår slog vi på stort och testade äntligen den där spännande friterade glassen jag hört om. Fast då såklart med min getmjölkglass.

Jag ska helt ärligt erkänna att jag aldrig hört talas om den här lite exklusiva desserten, trots min konditorsbakgrund, förrän jag läste om den hos Glassriket och där såg youtube-klippet. Direkt kände jag att det där måste jag testa!

Jag tänkte att min Cajetaglass nog skulle passa perfekt. Så jag förberedde några kulor glass som fick ligga någon timme för att frysa till ordentligt. SONY DSC

Därefter rullade jag dom i smulor av kolakakor, rullade dom i ägg och åter igen i kaksmulor för att sedan snabbt in i frysen igen en stund för att frysa till. Tyckte inte att jag fick dom tillräckligt heltäckta så jag gjorde om proceduren ytterligare en gång, dvs dubbelpanering. Sedan fick som frysa in ordentligt medan resten av nyårsmiddagen förbereddes. SONY DSC

Som ni kan se på bilden så blev det rejäla kulor med paneringen på. Jag var lite rädd att vanlig frityrolja skulle ge smak så jag använde mig av kokosfett istället. Däremot hade jag svårt att komma upp i rätt temperatur – 220°C. Eftersom bollarna bara ska friteras ca 10-15 sekunder är det viktigt att temperaturen inte är för låg eftersom dom då måste ligga i längre för att få färg och då smälter glassen inuti. Jag lyckades komma upp i 190°C och fick låta dom ligga i ca 20-25 sekunder istället men trots det höll dom ihop. Däremot sprack dom nästan genast vid serveringen och det yttersta lagret av glass hade smält. Men vad gjorde det – det var ju bara SUPERGOTT!!!

För att balansera den söta friterade kolaglassen serverade jag den tillsammans med en mycket svagt sötad hallonsås som blev pricken över i:et. Det syrliga tillsammans med det söta ihop med både det varma och kalla var en sensation i munnen! Visst är det lite trix och fix att förbereda men man kan ju göra det långt i förväg och göra massor och ha i frysen för att ha på lut när andan faller på att servera Friterad Glass. Här kommer andan att falla på MÅNGA fler gånger kan jag lova! MUMS!SONY DSC

En liten gåva

Från vårt besök i Malmö fick vi även med oss en liten gåva i form av några smakpastor. Även om jag inte är helt bekväm med pastor så kan vi ju inte låta dom förfaras. Dessutom ska vi inte glömma att en del smakpastor är på helt äkta råvaror, bara att det är mer koncentrerade och därför passar som smakförstärkare.

En av pastorna var körsbär. Timo berättade för våra värdar att just körsbärsglassen vi gjorde i somras till Krogersbo Marknad inte blev så bra. Den fick en helt annan smak än vad vi förväntade oss. Det smakade helt enkelt inte riktigt körsbär! Kanske berodde det på beredningen eller så var råvaran inte den bästa, eller så var det en kombination av dessa. Eftersom just körsbärspurén blev så fadd i smaken så fick jag ha i en hel del i glassmeten för att det skulle bli någon smak alls, vilket fick till följd att glassen blev mer som en sorbé.

Nu med vår lilla burk med körsbärspasta tillsammans med inköpta frysta körsbär var det dags att göra ett nytt försök. Den här gången, med nyvunna kunskaper, lät jag bli att värma körsbären med socker utan bara mixade dom som dom var, silade och tillsatte sockerlag. Sedan var det ner i smeten och i med en klick pasta.

NU vill jag lova att glassen smakar körsbär! Och vilken underbar färg den fick dessutom. Jag kommer ju såklart att även göra en utan smakpastan för att utvärdera pastans betydelse.

Vad är Super Premium glass?

Vad är Super Premium glass egentligen? Superpremium är ett luddigt begrepp, men är den glass som kunden, i undersökningar, upplever håller högst kvalité.

Super Premium glassen står dock bara för runt 5 procent av den totala glassförsäljningen. De mer kända som ingår i detta segment är bl a Häagen-Dazs, Ben & Jerry, Mövenpick och Lejonet & Björnen. Bland de mindre är sådana som t ex Pipersglace, Gute glass, Österhagen glass, Berte Glass, Mormor Magdas, Järna glass och en hel massa andra mindre lokala.

Trots att alla dessa finns inom samma segment skiljer de sig åt kvalitetsmässigt beroende på innehållet och mängden luft som vispas/pumpas in, s.k overrun. För det är ju glass vi vill betala för och inte luft, eller hur? En viss mängd luft krävs ju förstås för att det överhuvudtaget ska bli glass, men då räcker det med 20-30% som i gelato och inte 50-60% som i den industriella glassen. Även priserna skiljer sig åt förstås. När det kommer till priser så vore det mer rättvist att mäta priset på glass i kr/kg istället för kr/liter just p g a overrun. Det är inte heller självklart att ingredienserna är helt igenom äkta, ekologiska eller närproducerade men de som HAR dessa kriterier tillhör alla Super Premium segmentet.

Här i Sverige hävdas ofta att ÄKTA glass, som då även är Super Premium, är glass på grädde, socker och ägg. Men det är så som vi här i Sverige är vana vid att riktig glass ska göras och det är inte det enda sättet. Gelaton t ex görs ju på mjölkbas eller eventuellt med en mindre mängd grädde i också. Dock kan nog de allra flesta som smakat den hålla med om att den helt klart räknas som en Super Premium glass. Trots detta så finns det även massor av Gelato som inte alls görs från grunden med äkta råvaror utan istället på pulvermixer ihop med färsk mjölk eller gräddmjölk. Så som sagt så kan det variera otroligt mellan alla de glassar som räknas som Super Premium. Det är alltså inte innehållet som avgör utan hur vi konsumenter upplever den!

Vad är vi då beredda att betala för den lyxigare glassen? I den pyttelilla marknadsundersökning som Gettergod Gelato hållt på Facebook-sidan ställde vi just den frågan, vad man egentligen är villig att betala för en Super Premium glass på äkta råvaror och utan tillsatser. För det är ju så att en sådan glass har mycket högre tillverkningskostnader när man väljer bort en massa substitut och istället använder just äkta råvaror, kanske dessutom ekologiska sådana.

Häagen-Dazs kostar ca 100 kr/liter, Ben & Jerry i runda slängar 120 kr/liter, Mormor Magdas 110 kr/liter och Råda Gelati 150 kr/liter. Hos den lilla Gelato-baren Pinkbär i Göteborg är man så innovativ att man faktiskt VÄGER glassen och har ett kilopris på 250 pix. I vår superlilla undersökning var man villig att betala mellan 100-140 kr/liter.

Nej, jag har ännu inte bestämt priset på Gettergod Gelato, men nog kommer det att ligga närmare 140 än 100 i literpris i alla fall. Äkta råvaror kostar helt enkelt mer!

Gettergod Gelato tour a Malmö – Etapp 1

Vår heldag i Sveriges tredje stad var minst sagt intensiv, inspirerande, peppande, informativ, glädjande, och inte minst överraskande! 

Tåget ner gick redan på tisdag eftermiddag och efter en trevlig kväll i Malmö kröp vi till kojs med en stor portion förväntan inför onsdagens race. På morgonen var det bara att packa ihop oss och ladda för dagen. Det är något väldigt speciellt med att gå ner till en hotellfrukost, en känsla av lyx och dekadens att bara välja och vraka i utbudet, smaka lite här och lite där och sedan bara gå ifrån bordet och låta någon annan duka bort.

Med hjälp av hyrbil och GPS tog vi oss snabbt ut till dagens första anhalt – ALRp, för ett närmare 7 timmar långt Gelato-seminarium. När vi anlände väntade kaffe med våffla under trevligt mingel med övriga deltagare innan vår värd, den italienska gelatomästaren Massimo Vasini från MEC3, skulle guida oss igenom gelatons mysterium.

Här kom första överraskningen då en storleende och entusiastisk man kom fram och ville hälsa. Det visade sig att Renato är en av mina bloggläsare och en lika stor gelato-nörd som jag själv. Snacka om att jag blev överrumplad….och oerhört smickrad förstås! Gissa om vi hade mycket att prata om! Båda bubblade ikapp om vårt respektive experimenterande för att skapa den perfekta gelaton. Liksom jag själv har Renato tagit hjälp av den paranta Donata från Gelato University, men då i bokform istället för videokurser. Många tips och trix utbyttes även. Min entusiastiske läsare planerar att införa gelato på menyn hos familjens kafe men har inte riktigt fått frugan med på idén än. Dessvärre var han blygsam och ville inte vara med på bild. Man får en rejäl energiboost när man träffar sin like, någon som är lika passionerad för sin sak som en själv.

Sedan följde ett lärorikt föredrag i klass med någon av mina videokurser, med den stora skillnaden att här kunde vi ställa frågor och få mycket detaljerade svar. OJ så mycket vi lärde oss och många av de där frågetecknen jag gått och burit på rätades ut! T ex hur förhållandet mellan de olika sockersorterna (strösocker, dextros och glykos) ska se ut, hur mycket socker som krävs och vad som blir för mycket. Exakt vilka egenskaper de olika sockersorterna har och hur det påverkar gelaton. Det var PRECIS det här jag sökt! Nästan ännu nyttigare var all kunskap vi fick i hur man ska tänka när det kommer till bär- och fruktgelato.

Detta förändrar mina utvecklade recept totalt, så det är bara att skriva om. Likaså fick vi veta en hel del om skillnaderna mellan färsk frukt, pastor och frysta puréer. Massimo Vasini är med sina 30år som gelatomästare hos MEC3 både fascinerande och inspirerande att lyssna på. Så mycket kunskap att inga frågor var omöjliga att svara på. Dessutom all denna fantastiska gelato som producerades under dagen efter att all teori var avklarad. Det finns bara ett ord för det – WOW!

Mätta på både kunskap och gelato ilade vi vidare till nästa anhalt – Valmar Gelato Academy, det första av sitt slag i Sverige, för att prata utrustning och ta en kik på Våffelseminariet som pågått där under dagen.

Cajeta – Dulce de leche av getmjölk

Cajeta är Mexicos motsvarighet till Dulche de leche, kolasås som fås genom att långsamt koka sötad mjölk, smaksatt med vanilj, kanel eller någon annan krydda. Skillnaden är att Cajeta görs på getmjölk istället för komjölk.

Det lättaste sättet att göra egen Dulce de leche är att koka en burk kondenserad mjölk i vattenbad under ett par timmar. När du sedan öppnar burken har den sötade mjölken omvandlads till en gudomligt krämig kolasås. Första gången jag hörde om denna delikatess och även fick smaka hemlagad sådan var för ca 12 år sen då min brors dåvarande Fillipinska flickvän bjöd på det. I hennes hemland var denna sås en självklarhet att ha på frukt eller glass. Däremot hade jag inte den blekaste att det var ”Dulce de leche” utan bara ett lätt sätt att göra kolasås på.

Honest Cooking by Bowen Close

Nu är det så att jag blivit inspirerad av och fått som önskemål från två av er besökare att prova denna getmjölksvariant i min glass, vilket tydligen ska vara gudomligt och inte likna något annat. Nu har jag ju ingen kondenserad getmjölk att tillgå så det blev till att göra det på det traditionella sättet enligt ett recept jag hittade på nätet. Enkelt att följa även om man får räkna med ett par timmar av ständig passning och omrörning var femte minut. Men resultatet…mmmm….ja resultatet blev ÖVER förväntan och värd all den tid det tog!

För er som vill testa, antingen med getmjölk eller vanlig så kommer receptet här

Ca 800 g färdig Cajeta
2000 g mjölk
400 g socker
100 g glykos (valfritt)
1 vaniljstång eller 2 kanelstänger
1/2 tesked bakpulver
knappt 2 tsk vatten
1 msk rom, brandy eller liknande (valfritt)

Blanda mjölk, socker, glykos och vaniljstång/kanelstång i en kastrull och värm på medelvärme. Rör tills sockret har löst sig helt. Dra kastrullen av plattan, rör ut bakpulvret i vattnet och tillsätt under omrörning. Blandningen ska skumma men om inte,  så är det ok, då är det inte så hög syra i mjölken. Fortsätt röra tills det slutat skumma och sätt då tillbaks kastrullen på spisen. Låt den sjuda på lite högre temperatur än medel och rör om var femte minut så det inte bränner i botten. Räkna med att det kan ta 1,5 till 2 timmar innan såsen är klar. Den sista kvarten behöver du röra hela tiden. När kolasåsen har den konsistens du önskar och lätt lägger sig som en hinna över baksidan av en slev, silar du den ner i en glasburk. Den håller i kylskåp i ca en månad. Är den för tjock och trögflytande vid användning är det bara att tillsätta lite kallt eller varmt vatten.

På bilderna nedan ser du hur färgen förändras allteftersom….

30 min

60 min

1 tim 30 min

 

 

 

 

 

2 tim

 

 

Klar för att smaksätta min glass!

 

 

 

Certifierat Mathantverk

Under gårdagen mailade jag både Livsmedelsverket och Eldrimner för att höra mig för vad som gäller avseende äkta råvaror, inga tillsatser, äkta mathantverk osv.

Till Eldrimner gällde mina frågor bl a hur mycket maskiner man fick använda och av vilken sort för att det fortfarande ska räknas som ett mathantverk. Likaså ville jag ha klart för mig om det är ok att använda andra sockerarter och sockerföreningar än just strösocker, t ex dextros och glukossirap. Jag vill helt enkelt veta om min produkt uppfyller kriterierna för certifiering och få märkas med ”Eldrimner Mathantverk”.

Vad är nu detta då i denna djungel av märkningar undrar ni säkert? Jo, så här skriver Eldrimner själva på sin sida

”Mathantverk förenar gamla traditioner och nya innovationer. Produkterna har andra smaker och kvalitéer än den industriella maten och tillverkas genom mycket kunskap. Tiden har nu kommit då det är dags att slå vakt om mathantverket även i Sverige för att begreppet inte ska urvattnas. Eldrimner har därför satt igång en certifiering för mathantverket.”

När det kommer till glass så finns det vissa undantag vad gäller användandet av tillsatser. Generellt får alltså inga tillsatser som tilldelats E-nummer och  finns i livsmedelsverkets E-nummerlista, men inte heller ämnen såsom vissa enzymer och syntetiskt framställda aromer eftersom tillsatserna syftar till att förändra produktens naturliga egenskaper. Däremot gör de för närvarande undantag för en del tillsatser på grund av att det redan ingår i råvara, är allmänt förekommande eller är nödvändig för produktens framställning eller egenskaper. Undantagen för glass är pektin, karragenan, fruktkärnmjöl (johannesbröd). Inga färdiga mixer accepteras. Dessa undantag kan däremot komma att ändras framöver.

Idag fick jag ett utförligt svar av Aleksandra Ahlgren från Eldrimner där hon förklarade kriterierna för glass och vad som gäller utifrån mina frågor för att man ska få märka sin produkt med deras nya certifiering ”Mathantverk”.  På min fråga om användandet av maskiner svarade hon

”Användingen av maskiner – Det ska vara en varsam förädling. Vi säger inte nej till mekanisering (det är inte meningen att man ska slita ut kropp och händer) men det är fortfarande du som producent som ska vara den som styr över processerna, dvs. automatiserad processteknik (datoriserade kedjor där producenten mer programmerar/kontrollerar en dator än använder sina hantverkskunskaper) är inte tillåtet. Pastör är tillåtet.

För att förtydliga ytterligare när det gäller mekanisering/automatisering; skulle det handla om att stoppa in ingredienserna i ena änden och få fram ett glasspaket i den andra ändan skulle produkten inte passa in i vår definition. Mathantverkare arbetar hantverksmässigt. Det innebär en ickeautomatiserad tillverkning där handens kunskaper styr. Mekanisering av vissa delar av produktionen förekommer i huvudsak för att undvika kroppsliga förslitningar. En mathantverkare använder inte datorer för att övervaka sin produktionskedja utan använder sin kunskap och erfarenhet i hantverksmässig tillverkning. Däremot kan mindre datorer sitta i rökskåp, ugnar eller dylikt, men det är mathantverkaren som fortfarande är den som övervakar processen.”

Den delen kommer jag alltså att uppfylla! Därefter kom svaret a”ngående sockret (och en liten inflikad fråga vad gelatin räknades som)

”Gelatin, druvsocker, glukossirap – Inget av ämnena har E-nummer och är alltså godkända.”

Även här är det inga problem med min glass. Vad uppnår jag med detta då? Jo, jag kan med gott samvete sälja min getmjölkglass som en ÄKTA produkt, eventuellt även utan tillsatser om jag väljer gelatin istället för johannesbrödskärnmjöl! Sådant känns skönt för en poduktutvecklare att veta, så man inte förespeglar något som man inte med säkerhet vet är sant. Nu räcker ju inte detta för att bli certifierad utan man måste även uppfylla kriteriet som definierar Mathantverk – Eldrimner, nämligen

”Mathantverk skapar unika produkter med smak, kvalitet och identitet som industrin inte kan ta fram. Det är en varsam förädling av i huvudsak lokala råvaror, i liten skala och ofta knuten till gården. Detta ger hälsosamma produkter, utan onödiga tillsatser, som går att spåra till sitt ursprung. Kännetecknet för mathantverk är att man arbetar med naturliga processer där människan och handen är närvarande genom hela produktionskedjan. Mathantverk lyfter fram och utvecklar traditionella produkter för konsumenten av idag.”

Minst 50 % av företagets produkter måste uppfylla definitionen för att kunna ansöka om certifiering. Även här borde min glass kunna funka.

För det där märket skulle allt göra sig bra på en bytta Gettergod Gelato!

OHHH MY GOD!!!!

Frysen har fortfarande massor av luckor även om vi har lyckats fylla den rätt så bra ändå på den här korta tiden. Nu kan man förutom diverse olika glassar även hitta frusna bär, frusna bärmixar (mixade med rätt mängd sockerlag) redo för att slängas i en bassmet och ner i maskinen, frusen getmjölk och ett litet ynka paket frusen getgrädde.

Så igår var det dags igen. Kvällen innan hade jag förberett 3 liter glassbas och några nya spännande smaker. Fyra till fem olika sorter skulle det bli beroende på hur långt glassbasen skulle räcka.
 

Dessvärre råkade jag bränna vid palsternackan pga torrkokning, så där får vi göra ett nytt försök i helgen. Istället blev det fyra härliga glassar

  • Avocado-Lime
  • Pumpa
  • Aronia
  • Baileys

Resultatet då på dessa nya smaker? Ja om Bailyes säger jag bara en enda sak – OHHH MY GOD!!!! Det var svårt att sluta ”smaka” och jag kunde knappt vänta tills den var infrusen innan jag började skopa upp x antal kulor. Även efter infrusning var den så god och fin i konsistensen att vi blev fullständigt lyriska och i extas av glasslycka!

Tyvärr bleknade alla de andra i jämförelse så våra smaklökar gjorde dom nog inte helt rättvisa. Men för att ändå försöka hålla mig något sånär objektiv så

Avocado-Lime hade en fräsch och härlig smak som dessutom inte var så söt. Avocadosmaken lyftes fram fint av limen och fick en friskhet.

 

 

 

Pumpan hade jag även smaksatt med stjärnanis och apelsinsaft. Fick en härligt gyllene färg. En annorlunda smak helt klart och jag har ännu inte riktigt bestämt mig för vad jag tyckte om den. Tror dock att jag skulle vilja haft mer apelsin i den och struntat i stjärnanisen. Inte heller Timo kunde ge något direkt omdöme, han bara sa hmm….mmm….ahaa….jooo….hmmm.


Aronian
 blev verkligen jättegod och svår att beskriva i smaken. Det är som en blandning av flera andra bär. Dessutom kom jag att tänka på körsbärsglassen, som mer blev som en sherbé, den som jag gjorde till marknaden i somras. Då kokade jag körsbären länge med socker för att reducera och få en starkare smak men det märkliga var att körsbären inte alls smakade som körsbär efteråt. Aroniaglassen påminde väldigt mycket om denna knepiga körsbärsglass i smaken. Dock mycket bättre i konsistensen och mer som en glass/gelato. Däremot skulle jag väldigt gärna vilja testa med riktiga bär i stället för saft för att få fram en starkare smak. Nu blev den lite….”tom”…som om det saknades något. Färgen blev lite rosa-lila, mer lila än vad som kommer fram på bilden här.

Ikväll ska alla de nya glassarna provsmakas mer ordentligt för att även kunna bedöma konsistens efter infrysning, hur lätt de smälter osv. Sedan är det dags att koka ny glassbas och sockerlag. Vill gärna ge mig på den där maizena-glassen igen som jag inte blev helt nöjd med sist. Dessutom mixade jag hasselnötter till en slät kräm igår och den ska givetvis ner i en smet. Tillsammans med lite sockerlag så smakar den som den där Nöt-Crème ni vet som man gick och sög i sig som barn.

Tror även att den skulle funka suveränt ihop med Baileys, vilket OCKSÅ måste testas förstås! Annars är det ett nytt försök med pepparkaksglass som står på schemat, och glögg-glass nu när vi börjar gå mot Jul.

 

 

Superbär i getmjölkglass

Jag har tidigare berättat att jag gärna skulle vilja använda smaker efter säsong, såsom grönsaker och rotfrukter. Något annat som känns väldigt lockande, men som kanske går lite stick i stäv med detta, är att ge min glass hälsofrämjande egenskaper, mer än att använda den nyttiga getmjölken. Det jag tänker på är de s.k SUPERBÄREN!

Havtorn

Flera smaker jag redan testat är t ex Nypon, Granatäpple, Blåbär, Björnbär, Hallon och Jordgubbar som alltså alla bär på fler nyttigheter än bara vitaminer och mineraler. Till de mer ovanliga superbären som jag VILL testa men ännu inte gjort är Aronia (där jag i helgen inköpte sockerfri saft i brist på fryst/färsk), Havtorn, Mullbär, Incabär, Lucuma, Camu Camu och Manukabär.

Aronia

Några av dessa är lättare och billigare att få tag i än andra. Både Nypon och Aronia används ju ofta i allmänna planteringar som prydnadsväxter så där kan man skörda helt gratis om man vill. Havtorn har blivit vanligare och vanligare i våra trädgårdar eller så finns det bl a som självplock hos t ex Tua Cultura. Ett tips där är att bryta av hela grenarna med havtornbären på och frysa ner. Då ska det gå lätt att bara skaka av de gyllene bären i fruset tillstånd. Annars är risken stor att det blir sylt av det direkt vid plockningen. Dessutom framträder sötman i bären bättre efter att de varit frysta, liksom hos Aroniabären.

Lucuma

Manukabäret är stora som russin ungefär och ett av de allra sötaste bären du kan smaka så de passar ju utmärkt i glass. Vanligast är annars Manukahonung som har hela 100 gånger starkare antibakteriella och antimikrobiella egenskaper än vad vanlig honung har. Lucuma används i sitt ursprungsland Peru i bl a glass där det passar ypperligt med sin kola-vaniljaktiga smak. Camu camufrukten har en unik och god syrlig smak. Havtorn kan jag tycka påminner om Hjortron fast syrligare och Mullbären har en söt god kolasmak. Även Incabäret, som är en släkting till Physalis, är syrligt men gott.

Camu camu
Mullbär

Förutom dessa läckra smaker har alltså alla dessa bär olika hälsofrämjande egenskaper, en del i så hög grad att läkarvetenskapen ser att man i framtiden kan använda dessa istället för kemiskt framställda. Ett exempel på detta är Manuka där en del forskare hoppas på att det i framtiden ska kunna ersätta antibiotikan som idag används för att bota bl a urinvägssjukdomar, då antibiotikan själv skapat för många resistenta bakterier. De vanligaste egenskaperna är annars antibakteriella, höga halter av antioxidanter, höga vitamin- och mineralhalter, stärkande av immunförsvaret, förebyggande av hjärt- och kärlsjukdomar.

Dessa hälsofrämjande effekter har varit känt i årtusenden av olika ursprungsbefolkningar så egentligen är det ingen nyhet mer än att vi i väst först nu på allvar börjar få upp ögonen för det.

Visst vore det häftigt i alla fall om man kunde dra nytta av detta samtidigt som man njuter av en härlig glass?

Näringsinnehåll

En viktig del i min produktutveckling är att hålla reda på näringsinnehållet i min glass. Jag har ju gjort min egen databas över råvaror och formler för att räkna ut bl a TS men även sockerhalten för att hitta rätt balans. Vill man bara veta energivärdet på sitt recept och andelen fett, socker och protein i procent så har jag hittat en bra sida för det, nämligen Matkalkylen. Förutom att hitta ingredienser i Livsmedelsverkets databas kan du manuellt lägga till ingredienser med dess näringsinnehåll, t ex getmjölk. Tyvärr är detta verktyg inte fullt användbart för mig då övriga torrsubstanser i råvarorna saknas så därför blir inte TS helt korrekt. För proffsen inom bageri och konditori så finns bl a Bakeit som drivs av Kåkå och Nordmills. Även detta har sina begränsningar i sortimentet förstås.

Smaker efter säsong

Just nu läser jag mycket i boken Smaklexikon av Niki Segnit för att hitta oväntade smakkombinationer. Speciellt inriktad är jag på att hitta olika grönsaker och rotsaker som kan bli fina smaksättare på glass. De flesta av oss har säkert mumsat i oss en bit Morotskaka till kaffet utan kanske egentligen reflektera över att det är just morötter i den.

I Sydsvenskan fanns det i våras en artikel om just detta – att Gröna desserter ligger i tiden. Man tar bland annat fänkål, jordärtskocka, rödbeta, sparris och palsternacka som exempel på grönsaker som mycket väl lämpar sig i dessertsammanhang, däribland även som glass!

”Om man tar tillvara grönsakernas naturliga sötma behöver man inte tillsätta lika mycket vitt socker för att det ska bli gott. Den gröna sötman är finare avstämd, bredare och mer aromatisk än den i det vita sockret.”
– konditorn Elisabeth Johansson

Det här tycker vi är oerhört spännande och hjärnan nästan kokar över av en massa idéer på vad vi vill testa! För visst vore det fint om man istället för att importera frukter och bär från fjärran länder när säsongen här är slut istället kunde använda sig av rotfrukter och grönsaker som vi har här?! Eller i alla fall delvis…. Det här är en tanke som jag verkligen vill vidareutveckla och se hur Gettergod Gelato kan begagna sig av det.

Så vad skulle man då kunna göra? Jo, i artikeln nämns det bl a Morot-Apelsin-Ingefära vilket är intressant för det är JUST den kombon jag själv har tänkt att testa! Även Avokado-Jordgubbar-Maräng låter oerhört spännande. Tydligen en klassiker från 70-talet som jag, trots att jag är uuuuurgammal, inte har något minne av. Med den sistnämnda skulle jag ju även få användning av en del äggvita som annars bara slängs. Det vore ju jättebra! Palsternacka-Kardemumma-Rom är en annan av mina idéer som jag vill testa. Enligt Smaklexikon ska denna kombo likna banan i smaken. Det finns en intressant historia runt det, men det tar jag en annan gång.